Basjkirbilder från Åland
Här har vi Barkat på skogsbetet. Den killen har alltid glimten i ögat och är ständigt full av energi.
Han är en riktig kompis som går vart du än ber honom att gå.
Här är Barkat och Kosygin!
Vilka gulliga killar, eller hur?
Kosygin mumsar hö. Han är helt galen i mat den killen. Så det gäller att hålla den mannen aktiverad, annars blir han rund och trind om magen;)
Här är Thor och Barkat. De var som lång och lerhalm hela tiden. Jag tror Barkat saknar honom jättemycket sen han gick bort.
Thor var allas kelgris och alla små barnen som brukade komma för att rida honom saknar honom massor.
Han var inte heller borta när maten serverades;)
Det här är livet, tycker Kosygin!
Barkat i sin vårskrud.
Allt är inte en dans på rosor:/
Vår Islandshäst Thor har lämnat oss.
Han avled förra tisdagen, förmodligen av kolik. Allt gick väldigt snabbt och vi kunde ingenting göra annat än att jag låg och höll om honom in i hans sista andetag.
Det började med fång för tre veckor sedan. Satte honom på mjuk sandhage och han fick "butta" som smärtstillande.
Han repade sig väldigt snabbt och hans sista vecka i livet så var han väldigt pigg.
Förutom att han två dagar innan bortgång, slutade att äta och bajsade ingenting på nästan två dagar.
Anande givetvis oråd, och kallade på veterinär.
På tisdagmorgonen när jag kom till stallet var han helt apatisk. Orkade inte ens tugga när jag testade ge honom ett maskrosblad för att testa aptiten.
Allt bara föll ur munnen på honom.
Mycket jobbigt att se och sedan blev han snabbt mycket sämre.
På 1 1/2 timme då jag kom till stallet så hade han dött.
Han kontakta en jägare som kom med geväret då jag tagit beslutet att nu måste han sluta pinas, men vi hann aldrig skjuta före han självdog.
Innan så låg han med massiva kramper och jag ber till gud att han inte var vid medvetande då!
Nu betar han på de stora ängarna med många hästvänner och kan aldrig mera bli sjuk.
Men usch vad vi saknar honom!!!
Thorolfur Fra Fjosum var hans namn, och han blev 25 år.
Han avled förra tisdagen, förmodligen av kolik. Allt gick väldigt snabbt och vi kunde ingenting göra annat än att jag låg och höll om honom in i hans sista andetag.
Det började med fång för tre veckor sedan. Satte honom på mjuk sandhage och han fick "butta" som smärtstillande.
Han repade sig väldigt snabbt och hans sista vecka i livet så var han väldigt pigg.
Förutom att han två dagar innan bortgång, slutade att äta och bajsade ingenting på nästan två dagar.
Anande givetvis oråd, och kallade på veterinär.
På tisdagmorgonen när jag kom till stallet var han helt apatisk. Orkade inte ens tugga när jag testade ge honom ett maskrosblad för att testa aptiten.
Allt bara föll ur munnen på honom.
Mycket jobbigt att se och sedan blev han snabbt mycket sämre.
På 1 1/2 timme då jag kom till stallet så hade han dött.
Han kontakta en jägare som kom med geväret då jag tagit beslutet att nu måste han sluta pinas, men vi hann aldrig skjuta före han självdog.
Innan så låg han med massiva kramper och jag ber till gud att han inte var vid medvetande då!
Nu betar han på de stora ängarna med många hästvänner och kan aldrig mera bli sjuk.
Men usch vad vi saknar honom!!!
Thorolfur Fra Fjosum var hans namn, och han blev 25 år.
Vila i frid, Thor hjärtat!
